nu då?

Det känns fortfarande overkligt. Vi befinner oss för långt borta från alla andra och har inte någon att dela det med, verkligen få uppleva vad som hänt. Känns konstigt att börja försöka gå vidare utan att det verkligen slått mig att han är borta.  Som att fortsätta en resa efter att en hemsk olycka och ett uppehåll, utan att på något sätt känna att resan avbrutits alls. För det är precis som jag nyss skrev, vi är för långt borta. Här har ingenting hänt, allt är som det brukar. Folk pratar, skojar, oroar sig för skoluppgifter. Hur ska man kunna förstå när man befinner sig i en helt annan värld?

Skulle på många sätt vara skönt att få det som en tegelsten i ansiktet för att kunna inse och acceptera och sen börja "bearbeta" och ta sig framåt. Hellre det än att gå som nu, i en dvala.

Men här kommer det paradoxala. Jag är glad att vara här "i den andra världen", för även om jag är här så vet jag vad som hänt och känner det till en viss del. Men det jag ser och hör, är glada människor. Kompisar, vänner, släkt och nära. Oftast har de ingen aning vad som hänt men några är medvetna om det. Här kommer det viktiga, de beter sig som vanligt. De klemar inte, låtsas ingenting. Ett bevis på att livet går vidare. Ni är en trygghet...

inte igen....

inte en gång till, inte nu, det får inte vara sant... men är det ändå...

saknar dig så...


*15/11-1986    †27/3-2009

"Men om du hade behållt hjärnan i huvet då?"

Detta är bara en av de mer eller mindre underliga saker som sägs på våra lektioner, självklart är det taget ur sammanhang. En annan är ju: "Vem tar ollon?" Det är en väldigt bra skola jag är på ändå. Lärare, klasskompisar, skolkompisar och alla andra som rör sig här.

Som ni kanske kan se (eller troligtvis inte) på överskriften, hade vi tolkämne idag. Det gick oväntat bra. Kände mig inte helt förberedd på våran redovisning men det gick väldigt bra. Vaknade imorse och tänkte "åhnej, inte idag..." men jag hade fel. Det blev "idag" men inget "åhnej" på hela dagen, inte ens ett litet "åh". Visst är det härligt med possitiva överaskningar? En hel dag kan bli räddad och bättre än vad man vågst hoppas på! Vänner! Härliga, underbara att ha och dessutom också väldigt bra på att göra en dag att bli bättre än väntat.
     Nu känner jag mig nästan skrikigt glad, kan hänga ihop med att vi fikade med klassen idag. Tror alla kommer lida av sockerchock tills nästa vecka iallafall. Nä, så här glad och luddig kan jag inte vara nu. Har upptäckt att det är fler än den jag först trodde som läser detta och det påverkar ju mig att vilja skriva något med substans. Här kommer då lite hur jag känner för hur vårat bröllopsplanerande går:

Lååångsamt framåt. Kläderna går nästan inte alls men inbjudningarna är nästan klara. Ni vet väl vad det betyder? Snart är det på riktigt och ingen återvändo. Missförstå mig rätt nu, jag ser fram emot med glädje att få gifta mig med Marre och blir lycklig av att tänka på det. Men bröllopsdagen, fest, vigsel... Planering, planering, planering. Fixa, fixa, fixa. Aldrig mer giftemål för min del, en gång räcker en livstid...


Här kommer ett musikaliskt mästerverk också. En hyllning den mäktiga John Williams!! Musiken är ju självklart han och texten är hämtad och helt inspirerad från Star Wars.



//SkagiftamigmenbehöverinteslutaälskaSTARWARS

fortfarande nära...

Jag trodde faktiskt att jag kommit förbi det, att jag hade bearbetat allt och nu kunde gå framåt. Men så är vi här igen... Nu är det tre år sedan och trots det så gör det fortfarande väldigt ont. Mycket har hänt sedan dess. Jag är någon annan, jag är på en annan plats och jag har redan fällt så många tårar sen dess. Ändå så är det starkt, nära, färskt här idag. Detta säger säkert inte er så mycket men jag har inte mer att säga...


Saknar dig....
*25/2 1988  -  +25/3-2006


Dream Theater - "The Spirit Carries On"
(på loop igen nu, precis som då...)

"Where did we come from?
Why are we here?
Where do we go when we die?
What lies beyond
And what lay before?
Is anything certain in life?

They say, life is too short,
The here and the now
And youre only given one shot
But could there be more,
Have I lived before,
Or could this be all that weve got?

If I die tomorrow
Id be allright
Because I believe
That after were gone
The spirit carries on

I used to be frightened of dying
I used to think death was the end
But that was before
Im not scared anymore
I know that my soul will transcend

I may never find all the answers
I may never understand why
I may never prove
What I know to be true
But I know that I still have to try

If I die tomorrow
Id be allright
Because I believe
That after were gone
The spirit carries on

Move on, be brave
Dont weep at my grave
Because I am no longer here
But please never let
Your memory of me disappear

Safe in the light that surrounds me
Free of the fear and the pain
My questioning mind
Has helped me to find
The meaning in my life again
Victorias real
I finally feel
At peace with the girl in my dreams
And now that Im here
Its perfectly clear
I found out what all of this means

If I die tomorrow
Id be allright
Because I believe
That after were gone
The spirit carries on"

Stjärnklart

Har ni någonsin tappat bort er i astronomiska tankar? Bokstavligt talat. Alltså häng med här:


Jag väger ca 80 kg och skulle få plats i en låda på 190*50*30 utan större problem och har som högst rört mig i strax över 800 km/h. Tror inte jag berättat det innan men jag bor på planeten Jorden (också kallad Tellus i vissa sammanhang). Just nu så sitter jag här i mitt rum och känner mig inte speciellt liten, min närvaro är ganska påtaglig så att säga. Men mitt rum är en ganska liten del av det Sverige jag befinner mig i och ännu mindre än planeten Sverige befinner sig på (Jorden som tidigare avslöjats).
     Men jag är inte desto mindre ändå en del av Jorden, rättare sagt ca 0,00000000000000000000001% om jag inte räknat helt fel. Helt plötsligt känner jag mig plötsligt inte lika stor. Men världen är lite större ändå. Jorden befinner sig i sin tur i ett solsystem på 9 biljoner (9000000000) kilometer i diameter. Det är nu som mindervärdeskomplexet slår bakåtvolter. Detta räcker ju så klart inte. Vi känner oss fortfarande på tok för stora.

Vårt lilla solsystem befinner sig i sin tur i en galax som vi kallar för Vintergatan. En lagom stor galax i sina bästa år. Hur stor är då en lagom stor galax? Jo, mellan 100-400 miljoner stjärnor (beror på vem som räknar), där vår sol är i sin medelålder. Så här många stjärnor tar ganska stor plats. Nämligen en ungefärlig diameter på 1 zeptometer ( 1000000000000000000000 meter )och en höjd på 100 attometer ( 100000000000000000000 meter). Om ni vill kan ni ju jämföra dessa mått med mina egna mått längre upp i inlägget (nu utgår jag från att ni inte tröttnat på nollor men vi kan ju för skojs skull jämföra mina 80 kilo med vintergatans 1000000000000000000000000000000000000000000 kg, 42 nollor)

Nu har vi ett perspektiv som gör att jag nästan inte finns, känns sisådär men vi fortsätter. Vintergatan är som vi nyss kommit fram till, apstor. Men det finns fler galaxer. I det kända universum känner man till ungefär 125 biljoner galaxer. Men det finns ett ännu större perspektiv, hur stort är universum och hur många finns det? Det finns några grund teorier:

1. Universum är ett och är oändligt.
2. Universum är ändligt och det finns oändligt många.
3. Universum är inget av dessa eller bägge och böjer sig inom en eller flera tidsrymder och är därmed varken ändlig eller oändligt utan har varken början eller slut men existerar inom en abstrakt rymd.





Hur som helst. Världen är så stor, så stor och jag är relativt liten. Tänk på detta när ni ser upp på stjärnhimlen och drömer er bort.

Rent sannolikt skulle du aldrig nånsin ha existerat. Om det nu är så att du finns ändå hoppas jag iallfall att du vet om det och är tacksam för det. Att du finns spränger alla logikens gränser! Förstår du hur otrolig du är?! Hur skulle du tacka någon som gav den här möjligheten?

//Astronomisktförsumbar

Varför inte knulla dig gul och blå!?

Jag blir så vansinnigt arg på RFSU ibland! Såg nyss en kort debatt om kondomer på Aktuellt där jag var intresserad av att höra vad båda parter hade att säga. Å ena sidan hade vi en representant från RFSU och å andra sidan hade vi Clara, även kallad underbaraclara och hon är en bloggare. Tyckte att det började ganska bra, båda var överens om att när kondomer används så är det ett ypperligt skydd mot bland annat könssjukdomar. Här känner jag: absolut! Självklart, är det det bästa skydd som finns om man ska ha sex och vill skydda sig. Efter detta så började åsikterna dock dela sig. Clara påstod att RFSUs förslag att dela ut gratis kondomer till alla och en var inte skulle hjälpa, då högg ju representanten tillbaka. Skulle jag också gjort om någon påstod något sådant om ett förslag jag hade varit med och utformat. Men jag tror Clara har rätt här.
      I åldersgruppen "Under 30" har undersökningar visat att en av fyra inte kan tänka sig eller har inte haft annat än oskyddat sex. I Sverige idag vet alla att kondomer finns, de har också redan delats ut gratis länge på våra ungdomsmottagningar, alla vet att det finns könssjukdomar och andra risker också men ändå så knullas det som aldrig förr. När Clara väl får lägga fram några argument och då snuddar lätt vid ämnet avhållsamhet så reagerar RFSU blixtsnabbt och tycks tänka:

"Aha, hon pratar om avhållsamhet. Moralpredikande och dömmande av andra!"

Det handlar inte alls om att moralpredika eller att dömma någon! Här är några myter om avhållsamhet och hur du lätt kan undvika att falla i okunskapens fälla:

1. Påstående: Avhållsamhet är för religösa idioter som istället gifter sig tidigt för att få ha sex!
    Svar: Nej. det är långt ifrån bara religiösa grupper som pekar på avhållsamhet som ett alternativ. Många så kallade sexualupplysare anser detsamma och även psykologer som inriktar sig på mänsklig mognad och utveckling. Anledningen att religiösa grupper pekas ut som avhållsamhetens enda källa är att det blir lättare att fördömma. Samma undersökningar som visar att fler som "ägnar sig åt" avhållsamhet gifter sig tidigare visar också att den här gruppen har 70% lägre skillsmässoratio.

2. Påstående: Avhållsamhet är att säga nej till sex.
     Svar: Verkligen inte! Sex åt folket! Men inte nu på en gång för att jag nu är könsmogen och kan. Vänta, ta det lugnt. Försök att hitta dig själv lite innan du slänger dig ut och delar något så intimt. Det är en nyttig grund att veta vem jag är, vad jag tycker, vilka värderingar har jag, innan man "debuterar". Det är inte bråttom någonstans. Idag ligger debutsnittet vid fjorton år, vad skulle man förlora om man skulle vänta tills kroppen iallafall är vuxen?

3. Påstående: Det är omöjligt att vara avhållsam, dessutom är det inte nyttigt för kroppen.
    Svar: Det finns väldigt många människor som är levande bevis på att det inte är några problem alls att inte ha sex. Kroppen mår verkligen inte sämre av att inte ha sex. Kroppen mår lika bra av att ha sex som att avstå. Sex är inte det enda som finns att intressera sig för, tänka på eller ägna sig åt.

4. Påstående: Har man inte sex innan man gifter sig så vet man ju inte om man passar ihop, man måste ju "provköra".
     Svar: Sex är viktigt, men det är inte allt. Sex är inte en ren mekanisk akt utan ett möte och ett samarbete.Om man endast ska ha sin partner till att "köra" och inget annat så kan jag förstå tanken att provköra. Men det låter knappast som ett äktenskap värt att satsa på. Jag tänkte ha min blivande till mer än så och därför finns det inget egentligt behov att prova innan.

5. Påstående: Om man ska börja lära ut avhållsamhet kommer så många att känna skuldkänslor och också trilla dit för att de inte vet hur man ska göra.
     Svar: Förvånansvärt vanligt och jag vet inte riktigt var det kommer ifrån. När har vi (i Sverige) sagt att avhållsamhet innebär att sluta informera vad sex är, prata om det och upplysa? Det kommer fortfarande vara ett fritt val som grundas på information. Även om alla skulle välja att vänta med sex så är det nyttigt att veta vad det är och hur det fungerar innan man börjar.

6. Påstående: Avhållsamma vet i allmänhet väldigt lite om sex för att de anser sig inte "behöva" läsa på.
     Svar: Det som är skrämmande med detta är att jag nästan bara ser exempel på motsatsen. Det är de som är sexuellt aktiva som inte har en aning om vad det är, hur det fungerar eller hur man skyddar sig. Avhållsamma är i regel mer pålästa och förberedda. Skrämmande men sant.

Jag kan hålla på länge men då skulle du inte orka läsa (fråga gärna om du har något mer). Från mitt håll kan jag säga att jag gör mitt bästa för att förstå vad det är jag missar som är så fundamentalt och viktigt för att jag väntar med sex tills jag har en fru att dela mitt liv med. Om du vet så snälla berätta. Men under tiden, snälla ta åt dig av vad jag har att säga och tänk på det iallafall.  Avhållsamhet idag är tabubelagt. Om jag nämner det i diskussioner så får jag två möjliga rektioner. Antingen så är det väldigt fint men skulle aldrig passa för "mig" eller så är jag en moralisk idiot som vill tvinga på mina åsikter på andra. Jag ber er en gång till, döm inte. Sakta ner, lyssna, tänk, gör ett val...

//Sex-frusterad

Earth hour!!

I december är ett av vår tids stora politiska miljömöten i Köpenhamn. För att visa politikerna att de har folket bakom sig så ska vi nu ha en form av "demonstration".

28:e mars klockan 20:30-21:30, släck era lampor!!
(helst så ska vi ju inte använda el alls under en timme, klarar du det?)
Målet är en miljard (1000000000) människor!



Just nu:
18160 företag
81 länder
5259 organisationer
1858 städer

//Nuräddarvivärlden

"Citat"

Pancho Villa
Mexikansk revolitionär och diktator. Han blev bland annat berömd för att ha spelat in världens första realistiska krigsfilm. Efter att han hade besegrat rebeller i stridigheter så gav han dem trägevär och beordrade alla att spela upp slaget igen (hans trupper hade ju så klart kvar sina riktiga vapen), även avrättningarna flyttades från natten till morgon och kväll för att det var bättre ljus ute då så man kunde filma. Han blev lönmördad inför en grupp journalister 1923 och yttrade de mest genuina sista ord jag hört:

"Det kan inte sluta så här, säg att jag sa något."

Pancho Villa 1878-1923

// Citatärbra

Inte en enda yxmördare...

Jag heter Jan-Erik och föddes för länge, länge sedan på Östra i GBG. Precis som alla andra har jag varit med om både det ena och det andra och precis som alla andra reflekterar jag över det ibland. Det har blivit en del genom åren ändå...

Jag har vantrivts i sju av mina skolår, men jag är glad idag. Tycker om min skola. Jag har vantrivts sex år där jag har bott, men jag är glad nu. Trivs där jag är. Jag har blivit retad och slagen för att jag är som jag är, men jag är glad idag. Är enormt tacksam över att jag får vara jag och att andra accepterar det, till och med kan glädjas över det.
     Det är mycket som har hänt och fortfarande händer, men allt som ligger bakom mig (och alla er andra) har något gemensamt förutom att det ligger just bakom. Allting har, på gott och ont, format mig till den jag är idag. Om jag kan börja med att känna mig nöjd med mig själv idag, Blir det helt plötsligt lättare att hantera och bearbeta det förflutna. Då får vi två följder till, med ett bearbetat "bakomflutet" lär du dig mer om dig själv ochhar också mycket bättre förutsättningar för framtiden.

Detta är ingen form av "så här ska alla göra för att må bra"prat, utan helt enkelt jag som öser ur mig vad jag känner, tycker  och tänker idag på en blogg som bara ni läser.

Här och nu. Med min tro och trygghet, människorna jag har runtomkring, skolan jag är på, med en Marre vid min sida, med (ett relativt) lugn runtomkring mig. Känner jag en glädje, jag är lycklig... "Lycka" är inget ord som man ska använda lättvindigt (och betyder heller inte att man går runt med ett konstant glädjerus, utan en stark grundglädje)
    
Jag känner mig genuint glad och tackar Gud för att han är god!

Vill gör allt jag kan för att dela med mig av min glädje till andra, önskar jag visste hur bara... Jaja, det är nästa projekt!

//Gladtänkare

Patrik stryper sin egen falukorv

Då har min käraste Marre skvallat att jag skriver på en blogg... Tack gumman. Känner plötsligt en liten press att skriva något vettigt, inte bara pladdra på om vikten av att se på zombiefilm. Jag vill ju inte bara lägga mig platt och bli en av de där idioterna som bloggar utan att ens göra lite motstånd. Uppmuntrar också andra (eftersom det nu rent sannolikt är fler än en som läser detta) att skriva om vettiga saker, tillsammans kan vi få internet att bli en global samling av information där ett fritt utbyte av idéer, nytänkande och information sker.

Som ett första steg mot upplysning och den höga etikens renässans tänkte jag börja detta med att svara på Minas kommentar/fråga och avslöja att spermier i sig är vita till grumligt genomskinliga (i vitt ljus)...

Förutom detta kan jag avslöja att idag var ungefär två veckor lång. På förmiddagen hade vi översättning  vilket tog ungefär fem dagar. Som vanligt så var det ganska delat på hur stor aktivitet det var, men till slut till allas glädje blev det lunch.
     Lunchen hade bara varit en dag lång om det inte varit för att det var korvstroganoff. Det var förresten denna falukorv som Patrik, skolans kock, påstod sig ha strypt själv. Detta var inte helt taget från tomma luften utan anspelade på våran diskusion om grisen han kvävde till fläsket i måndags och strömmingen han dränkte tills igår. Lite lustig är han allt.

Resten av dagen (veckan) spenderade vi med att gå igenom hästtecken. Måste erkänna att jag ljuger när jag säger att det var en vecka, egentligen var det en vecka minus några timmar. Annars skulle det ju inte gå jämt ut tills nu ikväll. Jag tror att alla behöver riktig vår, folk brukar muntra upp sig mer då och vara allmänt possitivare.

Orkar inte skriva något roligt eller lustigt idag, men jag måste få berätta att jag upptäckte att jag i rakt nedstigande led är släkt med Major Anders Fredrik Baltzar som hjälpte Karl XI att smiska danskar i slagen vid Landskrona! HA! Där fick du Kristian V!!

"Slaget vid Landskrona" Johan Filip Lemke


//Korv är läskigt

"Citat"

Efter att USA släppte atombomberna över Hiroshima och Nagasaki hände en annan historisk händelse; Japans kejsare talade till folket i radion. Detta är stort ska ni veta, kejsaren sågs som en gud, och nu gick han ut och talade med en dödlig mans röst. Detta blev extra minnesvärt för att han gjorde kanske världshistoriens största underdrift:

"Kriget har utvecklats inte nödvändigtvis till vår fördel"

//Citatärbra

Sova

Söndag kväll och vi har precis delat på oss efter att malin bjutt på födlsedagsfika. Egentligen kom vi överens att vi skulle gå och lägga oss på en gång. Men det gör inte jag, hehe. Som tur är så kommer Marre inte att få reda på det förrän hon läser detta imorgon och då är det försent. Hihi!
Idag har det varit en ganska bra dag faktiskt. Hade varit ännu bättre om jag fått mer gjort. Vädret idag har nog varit det absolut bästa, tätt följt av dagens kyrkobesök. Jag tycker om alla årstider, kanske låter klyschigt, men var årstid har sin tjusning. Självklart blir jag ju trött på dem också, efter månader av kyla, snö och slask exempelvis. Därför blir jag extra glad när en ny årstid är i antågande. När det känns på riktigt att, nu är det sommar, våren är färdig och det är bara att leva i värmen. Hösten som kommer med lite svalka efter sommaren och det är så skönt att kunna ta på sig lite och ha en behaglig kroppstemperatur (höstens färger är ju självklara också). Vintern, snö, lampor, kallt, härligt, mys.
Då har vi en kvar, en som kan beskrivas med vad jag upplevt idag. Blå himmel, solvärme, torr asfalt (här och där), fåglar och... en krokus. Mina vänner. Vårtecknena har kommit på riktigt till Leksand!

Vårkänslor i mig ter sig mest i en form... Rastlöshet. Jag vill komma igång, röja i trädgården, rensa stuprännor, kratta, fixa, greja, reparera. Det är nu det börjar. Allting börjar leva upp, röra på sig. Självklart så kommer det snöa mer och dröja ännu längre innan all snön smölt bort och det är "egentlig" vår men idag kan jag säga det;

Våren är här
och jag gläder mig innerligt....



(Detta är inte Leksand alls, men det är vårkänslor i kvadrat!)


//Vårglad

De underbara..

Två inlägg på en dag? Jaja, jag kände att detta var viktigt....

Zombies... Vad skulle jag göra utan dem? Minns fortfarande första filmen jag såg "Dawn of the Dead" från 1978 av George Romero. De halvkassa effekterna, inte alltid helt suveräna skådelspeleriet. Men, det fanns något där. Ett djup som folk väljer att inte se, en tanke och en längtan. Ja, zombies är mycket gore (splatter och blod) men det är absolut inte nödvändigt.
    Grundhistorien i en zombieberättelse är som följer; Något har hänt, ingen vet vad. Visst det finns rapporter men de är för otroliga för att vara sanna. Helt plötsligt är det dock här, precis utanför dörren. Det finns överallt och det finns inget annat val. Tro på att det händer eller låt dig förloras. Sen så gör någon en fantastisk blunder i stil med "Gå inte in i det rummet!!! Jag visste väl det..." Dessutom om man ska följa klassisk "Romero-anda" så ska det inte finnas överlevare i slutet. Även om de kämpat hela filmen och vi känner för dem. För det är hopplöst, det går inte att klara sig undan ett så stort hot. Inte ens på film.
      Men kärnan. Allt runtomkring försvinner, samhället upphör. Männskligheten faller under sin egen tyngd. Det finns de som säger att vi har oss själva att skylla. Det enda som finns kvar är jag, överlevaren. Om jag ska fortsätta så hänger allt på mig själv, min uppfinningsrikedom, min vilja att leva. Att leva försvinner och högsta prioritet blir att överleva. Den överhängande faran och sammhällets kollaps gör allting svårare men samtidigt mindre komplicerat. Till en början ser allting hopplöst ut, överleva från dag till dag. Sen kommer belöningen. Det blir lättare eftersom alla zombies börjar försvinna. Levande vävnad klarar sig längre än död. Då är det dags att återbygga, starta på nytt. En ny värld med den lärda läxan att vi kan inte låta oss växa så stora, då faller vi. (Eller i bästa fall, ingen överlever och planeten är räddad)

Många av de bästa zombiefilmerna faller dock inte under genren "Zombiefilm", några utsökta exempel på detta är;
I am legend: (3:e filmatiseringen av boken "I am legend" 1954 där vampyrer var största inspirationen till "monsterna")
28 dagar senare & 28 veckor senare: där det inte finns zombies alls utan levande människor som smittats av "rage" och kan både skjutas, tröttna och svälta ihjäl.
Men, det som de lyckas med är att de fångar människor i mitt i det apokalyptiska. Världen faller men jag lever kvar. "The Last man on earth is'nt alone"

Ifall du bara tycker jag är helt konstig och bara suckar och kanske ler lite åt detta lilla inlägg så är det helt ok. Men ifall du ser vad jag ser, hört vad jag hört så vet du att det finns något att hämta här. Zombies symboliserar vår undergång, oss själva som döden här för att förinta oss.

Läs gärna Max Brooks böcker "Zombie survival guide" och "World war Z" (om du bor nära mig får du gärna låna dem, härlig läsning.)

//Zombielover


Vattnet, bröllpsplanerna och kräkset...

Vatten är helt underbart.. Helt enkelt fantastiskt. Jag var sjuk från torsdag till fredag (kräksjuk för alla som är såpass nyfikna för att läsa detta) och jag var så törstig. Då slog det mig när jag låg där och vred mig och tyckte så synd om mig själv, att vad härligt med en vattenflaska bredvid sängen. Känslan av att vara så enormt törstig och få föra den rumstempurerade vattenflaskan till munnen.... Helt enkelt underbart....
     Jo, det här med mitt kräkande. Ett av de stora mysterierna i mitt liv just nu. Sedan hösten 07 har jag varit kräk"sjuk" varannan eller var tredje månad. De vanliga symptomen är feber, svettningar, illamående och kräkningar två till tre gånger på en natt, sen är det ganska bra. Marre är lite orolig när perioderna slår till så "jag" bestämde "mig" för att kolla upp det hela. Ungdomsmottagningen har en läkare man kan gå och fråga saker, gratis. Tyvärr gav det inga svar och var mest bara underligt;
"Jo, jag hittar inget fel. Men de tre vanligaste anledningarna till att man kräks är att man druckit, är gravid eller har en hjärntumör"
Dricker det gör jag ju, men eftersom han troligtvis menade alkohol så går det bort. Jag har ett idiotsäkert biologiskt försvar mot att bli gravid, har varken äggstockar eller livmoder. Hjärntumör? Vilken tröst.... Fick en remis till vårdcentralen istället två månader senare och efter en lite väl intim undersökning med frågor och uttalanden som "känns det konstigt med mitt finger här?" och "det är bara att slappna av" så kom hon fram till att jag var helt frisk. Med dessa undersökningar så har jag kommit fram till att detta är min kropps sätt att säga; "Stanna hemma en dag eller två, spela ett spel, se en film. Ta det lugnt..." Men jag kan inte säga att "vi" är  helt nöjda med det svaret men det får "vi" leva med anser då jag.

Just det ja, det står bröllopsplaner i titeln också... Ja, det finns inte jättemycket att säga tror jag än följande. Dyrt, drygt planerande, aldrig slut. Tillräckligt för att känna att om det är så här att gifta sig så räcker det gott och väl en gång....


//Sjuklig blivande make med vattenfacination

Blogg!?

Jag kan inte tro att det är sant... Har länge haft ett stort principiellt ogillande gentemot bloggar eftersom de finns överallt och det är så många som skriver så mycket skräp. Inget ont mot bloggare men det finns många idioter som bloggar (rent subjektivt alltså). Så nu ställer jag mig alltså i raden av dessa idioter  och gör samma sak. Vad ska jag skriva om då kanske du undrar? Jag skriver du eftersom du är med högsta sannolikhet ensam om att läsa vad jag skriver här. Det är en bra fråga. Har inte riktigt bestämt mig än. Kanske blir detta någonstans jag kan slänga ur mig alla dumma idéer, tankar och åsikter. Kanske blir det istället plats att ösa galla eller helt enkelt detta enda inlägg för att jag tröttnar och inte orkar mer?

Hur som helst så är du välkommen att skriva ifall det är något du vill påpeka, kritisera eller bara delge (känner inte att jag fått oprovocerad kritik innan på nätet så det skulle ju vara spännande).

Ber redan här om ursäkt för alla eventuella underliga och ofta osammanhängande inlägg som kan komma.

Välkommen in i mitt medvetna

//Jan-Erik

RSS 2.0