Novell

De två senaste inläggen före detta är en prolog och en epilog (helt skillda, de hör inte ihop) som jag funderar på att utveckla till någon typ av novell. Om någon har läst dem och känner att de vill delge något av vad de känner så är ni varmt välkomna att kommentera.

Prolog?

Visst är det konstigt vad känslor kan ta över? Helt plötsligt kan man inte tänka en klar tanke, allting påminner om något, hela tiden finns det där i bakhuvet. Oftast är det ju heller inte så att det bara är en dag och sedan går det över. Nej, vart man än går, om man är hemma eller på skolan eller jobbet, ifall andra är glada eller ledsna. Som en black om foten finns det där. Ständigt närvarande, alltid tungt. Grubblandet maler som enorma grå kvarnstenar. Runtomkring finns vänner och familj som bryr sig, vill fånga upp och stötta. Våra skyddsnät. Men vad gör väl det? Visst är vi glada att de finns där när vi sitter i glada vänners lag och lovar varandra evig kärlek, omtanke och stöd. Vad är det som förändras? Helt plötsligt märker vi dem inte och låter oss själva falla rakt igenom deras nät. En sådan förtvivlan sådana vänner känner när jag inte kan låta dem finnas där. Varför skulle de förstå? Hur kan de veta? Jag kan inte förmedla.

Epilog?

Jag är ensam. De klöser på väggarna. Maten är slut, som om det spelade någon roll nu. Allt vatten jag har kvar ryms i flaskan bredvid mig. Varför gick det så fel i förrgår? Hade vi blivit slarviga? Hade vi otur? Vi hann ju se dem först men det räckte inte. De var för många, vi var för få och för dåligt utrustade. De är för många. Snart tar de sig in. Tillsammans med det första gryningsljuset som letar sig in genom springorna mellan plankorna. Några var främlingar jag aldrig sett förut, några var vänner som föll en efter en. De har tagit sig in nu, jag hör dem. Nu finns det inget mer, själen dör nog men kroppen kommer leva kvar. De kommer. Jag är ensam...

Hihihi...

Visst blir man barnsligt glad när man träffar människor som felfritt kan citera:

Peace is a lie. There is only passion.
Through passion, I gain strength.
Through strength, I gain power.
Through power, I gain victory.
Through victory, my chains are broken.
The Force shall free me.

och


There is no emotion, there is peace.
There is no ignorance, there is knowledge.
There is no passion, there is serenity.
There is no chaos, there is harmony
There is no death, there is the Force

underbara värld...

RSS 2.0