Det finns inga länder

Alla har lärt sig länder i skolan. Europakartan, Afrikas länder etc men finns de ens? Det som skiljer länder åt rent geografiskt är gränser. Gränserna har dragits på olika sätt, längs med naturliga skiljelinjer såsom bergskedjor, floder eller andra vatten. Andra dragningar är med politiska såsom längs breddgrader eller med linjaler på kartor. Men helt plötsligt dyker det upp något spännande när man tittar på gränser. För på en världskarta är gränserna stora och breda. Nästan så att hela städer får plats i gränszonen. Men då tar man fram en karta över detta område som gränsen på världskartan täckte. Då ser vi att gränsen är inte alls så bred utan den ligger mitt i. Med andra ord, desto närmare man tittar på en karta desto smalare blir gränsen. Tittar man då i den riktiga världen på gränserna så syns de inte alls och det finns ofta inga indiaktioner alls på var gränsen går. Även om man skulle sätta upp stängsel eller bygger murar. Var på muren går gränsen? Om man går ner på molekylär nivå. Gränserna blir till sist så små att de går bortom alla definitioner på storlek, de finns inte ens. Och utan gränser så finns inga avgränsade områden. Utan någon form av avgränsning så finns inte "detta landet" och "det där landet". Det finns bara "land" och generella områden såsom bakom berget och på andra sidan sjön. Vad betyder då detta? Vad har vi tjänat på den här insikten? Lite får ni tänka själva, jag skriver inte ut allting här!

Död åt världen

Den 11 september 2001 flög två flygplan in i WTC i New York som ni vet. När en reporter fick en arabkvinna att jubla framför kameran. Hela västvärlden rasade mot det förskräckliga i att jubla inför mordet på människor. Senare visade det sig att kvinnan inte ens kände till attacken utan jublade för att journalisten bjöd hennen på en måltid god mat. Men det intressanta var västvärldens reaktion. Chock, skam och ilska över att människor kan göra så. "Hur kan någon glädjas över människors död?!" Efter den fördömmande attidtyden blir jag förfärad över sviterna efter bin Ladens död. Jag kan förstå de förskrossade människor som känner att de fått upprättelse eller någon form av hämd och nu känner att de kan få ro. Men det är inte bara det, folk gläds verkligen över hans död. De firar och gråter av lycka. Man beter sig på samma sätt som man tidigare kallade smaklöst, vanhedrande, skamfullt och hemskt.

Vad som sägs om bin Ladens död.


"Det är inte öga för öga - det är rättvisa."

"Det är viktigt att han är borta."

"This is a resounding triumph for justice, freedom and the values shared by all democratic nations fighting shoulder-to-shoulder in determination against terrorism."



Om ett sådant betende rättfärdigas av att han var en människa som begick onda handlingar, betyder det då att alla som jag har felat på något sätt har motsvarande rätt att glädjas om jag dör eller mördas? Jag behöver alltså bara känna sorg och saknad för den kärlek och det positiva som varje människa har gett mig. Det finns alltså ingenting som säger att jag ska älska någon som inte älskar mig lika mycket först?
Ifall ingen börja älska någon mer först kommer hela världen gå in i en inåtgående spiral av hat, förtryck och vedergällning. Det är i värsta fall iofs, i bästa fall blir det ett sitllestånd med läget vi har i världen idag. Så länge vi inte börjar att älska varandra! Då säger ofta människor, "Hur kan man älska någon som gjort så mycket ont! Tycker du att vi skulle älska Hitler också då?" För det första så blandar människor ofta ihop att "älska" och "tycka om". Jag älskar männioskor men jag tycker inte om allt de gör. Vad är då att älska om inte att tycka om? Jo, att älska är att önska det som är gott för någon. Jag tycker på något sätt inte om det som Usama bin Laden stod för men jag önskar att han insåg sina fel och sökte förlåtelse. Det han planerade och genomförde den 11:e september är fruktansvärt och alltigenom hemskt men jag hoppas innerligt att han finner frid.


Usama bin Laden
10 Mars 1957 – 2 Maj 2011
Hatad av många men också en människa som älskade och älskades,
må han finna frid, förlåtelse och välsignelse.

Mango

Mango är en fantastisk frukt! Den har allt! Jag tror jag gillar mango iallafall... En kanska skön frukt. Ingen direkt allergisk reaktion alls. Skön, mjuk smak med en liknande konsistens. Färgen är lite skum men annars är de ju helt ok. Eller? Jo, färgen är ju lite störande men vad gör det när man ska äta den =) Ja, första tuggan är ju med ögonen och påverkar resten av smakupplevelsen så den blir ju ingen höjdare faktiskt. En frukt är ju helheten liksom... och grön frukt är ju inte gott! Inte bara grön utan med röda fläckar! Som en sjukdom!! En kladdig, äcklig, sötmustig sjukdom! FY FÖR MANGO!!! Men det är ju ett ganska skönt namn på en frukt...

RSS 2.0