Preaching and demokrati

Jaha, då har jag hållt min första predikan. Det var inte alls så stressigt eller nervöst som jag trodde. Titeln på predikan blev "Paradoxen som är de kristna kyrkorna". Den finns inspelad och ligger på fil ifall det är någon som är intresserad. Började med att lägga grunden att lägga grunden till vad kristna och därmed kyrkan är och ska göra. Hur orden "jag tycker" förstör massor och en uppmuntran att göra det enda vi ska göra. För att sammanfatta bredikan skulle man kunna citera Beatles "Love, love, love, all you need is love". Har anteckningarna här någonstans men orkar inte skriva upp allt jag sa men skicka ett mejl eller hör av er om ni vill ha filen så ska jag försöka skicka den.


Men det är inte det jag tänker på idag. Idag tänker jag på en aspekt på demokratin. Demokrati ger 168 000 000 miljoner om man söker på google (med engelsk stavning eftersom det är en ideologi som diskuteras i stora delar av våran del av världen) detta tyder på att det är populärt. På svenska så for man fortfarande 15 000 000 miljoner träffar. Slutsatsen man kan dra är att det är många människor som tycker saker om det. Vi ska nu titta lite på ett svensk demokrati.

Enligt Nationalencyklopedin (ett företag som fått uppdrag från sveriges riksdag men inte finansieras av dem) är "demokrati" följande:

Demokrati´ (grekiska dēmokrati´a 'folkvälde', av demo- och efterleden -krati´a '-välde', av krate´ō 'härska') har den språkliga betydelsen folkmakt eller folkstyre. Vad detta skall innebära råder det delade meningar om särskilt som demokratin, liksom de flesta andra samhällsföreteelser, befinner sig i ständig förändring.


Första googleträffen på democracy: Införandet av allmän rösträtt
i Frankrike 1848 efter franska revolutionen.

Det vi kan lära oss av definitionen i NE är att det kan betyda lite vad som helst beroende på var man är och vem som styr samhället. Från början var det till exempel äldre, manliga adelsmän med en viss förmögenhet som fick rösta i ett visst forum om man hade på sig vissa kläder. Vissa andra säger att demokrati är gräsrotsrörelsernas möjlighet att välja sina egna förtryckare. En tredje grupp säger är att det är enda vägen för lycka och jämställdhet för människor. De flesta verkar iallafall vara någorlunda överens att på gott och ont är demokrati det bästa alternativet vi har.








I Sverige så uttrycker vi demokratin genom parlamentarism (folkvald riksdag och våran regering). Eftersom definitonen av demokrati är så luddig så har Sverige en bestämd formulering i vår grundlag. I början av regeringsformens andra paragraf kan man läsa följande:

"2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet."

Nu till poängen med dett inlägget. Med den här bakgrunden har jag en fråga om demokrati. Om den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Med risk för att blanda ihop begrepp, vilket är mest demokratiskt:

1. Våra folkvalda representanter bör ha en hög ersättning eftersom de har ett enormt ansvar inför hela folket. En representativ ersättning för de ansvaret de har.

2. Våra folkvalda representanter bör ha en ersättning som är ett genomsnitt på inkomsterna hos väljarna i landet. För att de representerar hela folket och ska följa med ekonomins upp och nedgångar, beskattningar o dyl eftersom mycket av det är effekter av deras beslut.

3. Våra folkvalda representanter bör ha minimilön. För att sporra dem att arbeta för att "höja" samhället underifrån och rent ideologiskt för att endast de som brinner för att göra skillnad och leda ska "lockas till politiken".

 

(Finns massor med andra argument för alla punkterna men hade inte ork, tid eller möjlighet att skriva alla).

 

1, 2 eller 3?


Big eyes

Ser jag konstig ut idag? Alltså, så att man måste stanna och glo lite? Eller för den delen råstirra?! Varför börja ett inlägg med fyra frågor? Jo, för att jag undrar så mycket.

Imorse när jag skulle till jobbet så hoppade jag på bussen som vanligt. Det är typ beckmörkt på mornarna nu så jag tog såklart på mig en reflexväst så att busschaufören ser mig vilket gör att jag slipper slänga mig under däcken för att han ska stanna. Bussen kom, jag gick på. Chaufören tittade lite suspekt på mig men det brukar just den här chaufören göra så det reflekterade jag inte över. När bussen passerade Siljansnäs hoppade jag av för att om man åker klockan sju från Hjulbäck och ska in till Leksand måste man göra ett bussbyte.

Där stod jag, själv, och väntade. Då kom det en kille som skulle med bussen. Vi känner till varandra och hälsade med ett "god morgon" var. Inget mer med det. En tjej anlände efter någon minut. Våra blickar möttes aldrig så jag kände att det var osvenskt att hoppa in i hennes synfält för att säga hej. Nu var det bara några minuter kvar tills bussen skulle komma. Då hör jag att en bil stannar en bit bakom oss. En kvinna i röd jacka kliver ur och tar sin handväska. Hon vänder sig om, ser ut att haja till och stirrar på mig. Tyckte det såg underligt ut så jag fastnade med blicken på henne några sekunder innan jag vände mig fram. När hon kommer till busshållplatsen och ställer sig i linje med oss andra så ser jag att hon fortfarande stirrrar. Jag ler mot henne och säger "hej". Ingen reaktion. Jag söker hennes ögonkontakt och finner den ganska snabbt, nickar och vänder bort huvudet så som vi gör när ingen har något mer att säga och det blir tyst. Ingen reaktion. Hon stirrar fortfarande.

Nu kommer bussen och tur är väl det för hon har uppenbarligen utan att själv märka det tappat styrsel i käkmusklerna så nu ser hon ut som en fågelholk med två papperstallrikar på. Efter att jag stämplat på och satt mig typ i mitten av bussen ser jag att hon går på, vänder sig om och ser var jag sitter och sätter sig snabbt längst framme hos chaufören. Jag tog av mig reflexvästen på bussen och har inte fått några blickar sen dess. Undrar om det är en slump..?

Funderar på att ta en liten promenad nu på lunchen men vågar inte. Misstänker att SÄPO kommer söka upp mig idag på ett anonymt tips och fråga vad jag har för samröre med Al-Qadia...

Schema

Jag känner ibland att jag har ganska mycket att göra och stå i. För att se till att jag inte råkar ta död på mig själv och att jag kan göra ett så bra jobb som möjligt, effektivt så har jag nu gjort ett schema. Det innehåller olika arbetstider, både hemma och på arbetsplatserna, fritid, hemmatid, träning och sabbat. Nu är jag medveten om att jag sagt detta tidigare, att jag ska börja blogga mer. Det är roligt att skriva, absolut. Därför har jag tänkt att göra ett försök att infoga bloggtid i schemat för att kanske komma igång igen med iallafall en gång i veckan. Kommer det fungera? Ingen aning, men det märker vi väl.

RSS 2.0